Vårt resmål för semestern 2008 blev Crikvenica, Kroatien.Crikvenica är också en av Medelhavets äldsta sommarresorter, också känd som klimat SPA. Med sina 2500 soltimmar per år är det bland de soligaste destinationerna i Kroatien.
Som sagt skuggan var väldigt populär för de som tycker det är jobbigt när det är för varmt.
Finalen i fotbolls EM såg vi på en bar, en glassbar! Vi kom ju från Sverige, där vi har Zlatan och Henrik Larsson så vi var ju bara tvungna att komma, sa "kyparen" dagen innan. Sagt och gjort, det blev en upplevelse! Två fotbollsfantaster på en glassbar i Kroatien, där vi två dessutom var de ända som höll på Spanien. Barnen föll för trycket och höll på Tyskland. Glassbaren blev dagligen besökt av oss och vi blev goda vänner med personalen som var underbart trevlig. Det byttes mailadresser och lovades återbesök nästa sommar (vi får se hur det löftet hålls)
Vi såg även EM i Jetski, det var mäktigt att sitta på första parkett (stranden)ca 20 meter ifrån. Det ser fruktasvärt kul ut att köra, men så låter och luktar det fruktansvärt också.Hemresan blev en tur via Italien och sedan körde vi längs gränsen mellan Slovenien och Italien, Den vägen tog oss 5 timmar längre än när vi åkte ner, men det var det värt! Detta var den vackraste natur jag någonsin sett. Vägarna var smala och kurviga så det gick inte så fort och åksjukan gjorde sig påmind så vi stannade och tog en bensträckare. Då ser vi några killar som klättrar ner i dalen och skulle så klart inte vara sämre. Stefan vågade inte ge sig på det med sin onda rygg men jag, Moa och den stora grabben klättrade ner och det kommer jag aldrig att ångra! Floden Soca som vi följt sedan Italien, där den heter Izonso, kommer alltid att sitta på min näthinna.
Men det fridfulla vattendraget bär på mörka minnen. Här gick gränslinjen för en av de blodigaste fronterna under första världskriget, Socafronten, där över en miljon människor fick sätta livet till.
Striderna stod mellan de italienska trupperna och kungariket Österrike-Ungern som Slovenien tillhörde på den tiden.
När man har så här vacker natur framför sig så önskar man att man vore en riktig fotograf med en värstingkamera, men dessa bilderna blev helt okej och ger i alla fall en bild av hur vackert det var.
Jag är glad att jag tog med kameran när vi klättrade ner för det hade varit omöjligt att förklara hur fint det var.








